(c) Oona Aallos

Efter 10 timmars sömn drog jag genom snöstormen till DCA var fyra av Finlands mest uppskattade streetdansare höll föreläsning om hiphops historia. Det var sjukt intressant att höra hur det vi nu lever för, streetdans, uppkommit och berättelser bakom allt.

På kvällen ordnades DCA battle night vol.2 och jag var med o tävlade i 2vs2 allstyles kategorin. Battlena var galna, dansarna skitbra, publiken otrolig (och stor), och stämningen på topp och när jag och Emmy var säkra på att vi inte kommit vidare ropades våra namn och vi battlade på nytt med en sekunds förvarning. Vi hade sekert aldrig battlat lika bra så fast motståndarna var överlägsna hade vi superfiilis efteråt.

Gorgonzola Chicken
-4 appelsiner, 3 äpplen, 2 bananer,
-2 kex
-2 bitar mörk choko

bablababla intresseklubben antecknar. Har faktiskt nångång fösökt me sånhän matdagbok men ja går hellre hungrig än skriver upp all skit ja vräker i mej.

Eller e de ja som gör någå fel när alla bilder som varit perfectly fine blir pixelgröt när dom kommer in på bloggen? Nån som kan hjälpa?

Det går inte att berätta kort om mamma. Har suttit en lång stund och funderat över vad jag skall skriva om kvinnan som fött, uppfostrat, stött, kramat och skällt på mej, sätt mej lyckas och misslyckas och alltid funnits där då jag har behövt henne. Hon har ett öga för skönhet och hon har lärt mej att njuta av allt det vackra runt oss. Hennes trädgård är Helsingfors finaste och varje sommardag kommer hon hem med en ny blombukett. Hon älskar att sitta på cafèr med en latte och se på folk som flyter förbi, vackra kläder och stämningen då vi sitter inne i stugan och ser hur regnet öser över trädgården då vi läser var sin Vogue.
Mamma är vis, vacker, rolig, stark, förstående och alltid, alltid där när jag behöver henne.



Pappa har ett hjärta av guld. Det enda han vill är att hans närmaste skall ha det bra och det finns inget han inte skulle göra för sin familj. Han läser med mej till proven, söker från treningarna, kommer på lenkki, kokar te och lagar mat bara för att vi skulle få vår stund då vi faktiskt talar. Om jag är ensam hemma ringer han stup i kvarten för att se till att allt är okej. Om jag är stressad sätter han på bastun utan att jag ens frågar. Allt han gör sätter han hela hjärtat med i och jag är glad då jag fått en pappa som älskar sina barn så mycket.

... blev jag kär i New York.

Han breikkar, skeittar, spelar gitarr, fotograferar och älskar böcker. Han har stil, snygga skor bruna lockar och stora mörka ögon som ser igenom en. Min första kärlek har just fått sitt körkort och är ett snäppe mognare än de andra 18-åringarna, men inte för vuxen för att inte kunna släppa loss. Han skiter i vad andra tänker men är alltid artig. Vi delar samma humor och därför är det så himla lätt att vara med honom. Han är alltid i centrum av uppmärksamhet men kan diskutera...

Han har bra medeltal, fast han skiter i skolan. Han är så snygg att folk dör av avund, utan att han igentligen försöker. Han kan prata, men är mystisk. Han är konstnärlig, men inte wnb. Nej, jag har inte ännu treffat honom men jag är ung och jag tänker ännu tro på att han verkligen fins.

Jag är Silva. En tonåring som aldrig vill bli äldre. Har så mycket att drömma om och allt är möjligt men jag skiter i allt ansvar. Jag festar, härjar, deppar, älskar och söker lycka. Lycka för mej är stunder då man känner att allt är bra som det är. Dedär skrattatacken på mäkkin med vännerna. Nattliga lenkkin då man springer tills benen viker och huvudet känns klart. Sega morgonar då man inte har bråttom. Sommarnätter. Känslan efter provveckan. Då man fixar sig för en rolig natt utan att verkligen veta vart man skall. Känslan på dansgolvet eller treningarna då man låter musiken ta över. Min största pasison är streetdans, det käraste familjen, vännerna håller mej och stå och jag blir lätt irriterad på allt och alla. För jag är en 16-årig tjej och fast jag inte är helt okej med mej själv eller mitt klädskåp så ler mitt liv.